Nu har jag suttit & kikat bakåt i mitt lilla blogg arkiv, eller lilla och lilla, närmre 1000 inlägg! Det är många glada stunder jag sett tillbaka på. Starten på vårt liv som husägare, tiden som varit sedan dagen vi blev föräldrar, fina stunder med våra vänner och inte minst ni som öppnat upp era hem. Men nu är det dags att ta steget och lämna blogspot bakom sig, både med en liten tår i ögat & stor förväntan inför framtiden. Istället hälsar jag er nu välkomna till min nya sida: www.mittljuvligahem.webblogg.se

Hoppas ni hänger med!

Inte fasen kom jag så långt som att börja på nya sidan idag heller. Tog mig i kragen och åkte för att fylla upp matförrådet & ge sambon lite andrum men vips så sprang klockan iväg och innan maten var fixad och uppäten var det redan kväll, och min ork som bortblåst! MEN jag har fixat hem en dator så nu ska det banne mig bli av. Förlåt mig för denna eviga väntan...

Ikväll gjorde vi hemmagjord pizza med kebabkött, isbergssallad, ruccolasallad, tomat, gurka & vitlökssås. Mums!

Även gårdagens kväll som gick i vännernas tecken blev succé! Jag har sagt det förr, men åh vad jag gillar sånna här kvällar med vännerna. Igår hade vi turen att bli hembjudna till Jimmy & Sofia på mat & gott tilltugg och senare även en 4,5 timmes kamp i Monopol, som jag lyckligtvis kammade hem! Vid halv två styrde vi bilen hemåt igen med en sovande son & två glada människor laddade med ny energi. Tack för en trevlig kväll!

Idag står det absolut inget på vårt schema & jag själv hade turen att få sova till halv tio hugget innan killarna kom för att väcka mig. Efter god frukost gav vi oss ut för promenad & frisk luft, och när Sigge somnat gott i vagnen gick vi in och mumsade i oss resterande av kladdkakan och tog ett parti med vänd-tia. Välbehövligt med lugna och kvalitetsgivande helger.

Ska se om jag lyckas bjuda in er till min nya sida under dagen!

Det råder en lugn lördagsförmiddag här hemma på landet. Pappan i familjen är ute på äventyr, en förkyld liten kille har däckat på soffan & jag fick lust att slänga i hop en kladdkaka. Dagens första maskiner med disk & tvätt är igång och på tvn visas skidåkning. Lagom start på lördagen som även ikväll bjuds på vänner & middag! ❤ Trots att jag för det mesta går hemma är det något visst med helgkänslan!

Äntligen fredag & början på en ny helg! Har haft vänner över på middag ikväll, så där slapp och kravlöst det ska vara när man umgås med dem man tycker om. När killarna begett sig ut på vildsvinsjakt kom vi inte helt osökt in på ämnet barn & förlossning. Den där förlossningen som man så nyfiket väntar på med både skräck och längtan, den som är så personlig, unik & som är näst intill obeskrivlig att återberätta. Den som bara måste upplevas.

Jag fick det påmint för mig idag, när jag läste igenom min förlossningsjournal, att tiden stannar dagen då sitt barn kommer till världen. Att det jag upplevde hände direkt efter att Sigge sett ljuset för första gången visat sig vara flera timmar senare. Eller att mina 30kg jag gick upp faktiskt bara var 20kg. Och att dem få andetagen av lustgasen var betydligt fler än vad jag minns. Konstigt nog fanns ändå känslan av att tiden stod still, nu där emot går klockan alldeles för snabbt och tiden som småbarnsförälder verkar rusa förbi ❤

Jag fick en skörd med rosor jag med, min fina sambo. Han är och har alltid varit noga med att man ska uppvakta & ge kärlek till dem man älskar och har runt om sig, både spontant & på högtider.

Vi pratade lite om allahjärtansdag nu under kvällen & vi kom fram till att det är lite konstigt med just den här dagen. Man säger att man inte behöver uppvaktas men blir man trots det inte uppvaktad så infinner sig ändå en liten smula av besvikelse. Visst är det märkligt? Man "förväntar" sig ofta något på just den dagen ,trots att man ofta sagt klart & tydligt att det inte behövs några "överraskningar". Tror att man skulle uppskatta en bukett rosor ännu mer någon av dem resterande 364 dagarna på året. Det skulle bli mer av en överraskning, eller vad tror ni?

Hur som, jag är iallafall väldigt glad över den fina bukett som just nu pryder vårt matbord! Visst är den fin? ❤

Ingen har väl missat att det idag är alla❤ansdag? Egentligen som vilken dag som helst, en dag vi tidigare inte uppvaktat, en dag som alla andra - fast ändå inte. Idag, fast för två år sedan, är dagen då vi fick det glada beskedet att vi skulle bli tre.

Minns så väl att känslan av att jag var gravid fanns där i bakhuvudet, men att det kunde vara sant anade vi inte. Jag hade påpekat flera gånger om för Jimmy att min annars platta mage stack ut aningen och att mitt humör svängde aningen för mycket. Och när allahjärtansdag 2011 infann sig några dagar senare, var Jimmy bortrest i jobbet över veckan och det skulle bli min första ensamma allahjärtansdag sedan vi blev tillsammans 2004. Lite deppig kände jag mig allt för det och jag vet att jag ringde Jimmy och han sa bestämt; "Gör testet, så slipper du oroa dig och du får svar på din fråga. Ring mig sen!" Vi avslutade samtalet med "Är det någon dag vi ska få reda på det så är det väl på alla❤ansdag?" Och visst stämde mina aningar, det var ett litet liv därinne. Sedan det året har den 14:e februari betytt lite mer för oss. Det var då livet började och tog en ny vändning!

Sigge och jag välkomnade Farmor hem från semestern idag med blommor & choklad på hennes jobb. Hon som nyss sagt till sina kollegor att hon inte var mycket för allt hysteri kring allahjärtansdag ändrade sig snabbt!